Saker som upprör mig nu...
Jag vet att jag inte bör förmedla mina åsikter i mitt arbete när det handlar om demokratiska val och liknande.. Och jag vet också att några i ungdomsgruppen också har råkat snubbla över denna blogg och därigenom så kanske de märker ganska tydligt ifall de råkar läsa detta vad jag står i frågan om av kyrkovalet... Men... Jag är lite upprörd!
Lyssnade på p3´s program "Hallå P3" idag (gå in på http://www.sr.se/sida/default.aspx?programid=3184 och läs mer...) när de gjorde ett program om kyrkovalet och frågan om samkönade äktenskap. Ett utmärkt program och väldigt bra för att få insikten om att man måste som medlem i svenska kyrkan gå och rösta så att märkliga nomineringsgrupper inte får mandat i kyrkomötet. (RÖSTA I KYRKOVALET SÖNDAGEN DEN 20 SEPTEMBER)!
Det finns bland annat grupper som vill påstå sig ha något slags tolkningsföreträde om hur man ska använda och tolka Bibeln samt andra ord som mission och evangeliserande.
Frimodig kyrka är nog den nomineringsgrupp som häver ut sig de mest konstiga sakerna (visst Sverigedemokraterna är också märkliga, men de är inte ens värda att lägga någon energi på).
Jag kanske inte är den mest insatta i detta ämne och jag kan heller inte påstå att jag har världens bästa och mesta kunskap om bibeln och den kyrkliga traditionen, utan jag talar bara utifrån mitt eget hjärta och försöker reda ut hur jag som människa, kristen och homosexuell ska kunna överleva i denna värld!
Jag är kanske inte så upprörd över att man har åsikten att äktenskapet (som ord eller tillstånd) endast är till för man och kvinna, utan mer över vilka argument man använder sig av.
På svenska kyrkans hemsida har man gjort en enkät och frågat de olika nomineringsgrupperna som ställer upp i kyrkomötet var de står i olika frågor. Bland annat har de frågat:
"Bör homosexuella få gifta sig i kyrkan?"
På denna fråga svarar Frimodig kyrka:
"Nej, Gud har ämnat äktenskapet för man och kvinna. Människor får förstås välja själva hur de vill leva, men kyrkan kan bara välsigna det Gud välsignar. Att viga enkönade par i kyrkan är att utlova något som det inte finns täckning för i Bibeln"
Det jag inte kan förstå är att de hävdar att de inte kan viga "enkönade" (är ett normalt äktenskap tvekönat då?) enligt Bibeln och vad Gud vill. Om jag har fattat något av vad denna religion kristendom går ut på, så är det väldigt svårt att egentligen veta vad Gud vill. Ty Hon arbetar på de mest outgrundliga vägar...
Och jag har väl alltid i min enfald trott att välsignelsen är något som alla människor kan göra helt villkorslöst... En präst kan väl inte ställa sig upp i kyrkan och bara säga; "Jag vet att någon här inne har mördat någon, så idag blir välsignelsen bara för er som inte har mördat!" (jag tog exemplet på mord jämställt med att viga homosexuella då de båda två tydligen är onda syndfulla handlingar...)
Jag vill också tacka frimodig kyrka att jag "förstås får välja hur jag vill leva"...
Men jag vet inte riktigt om jag verkligen har valt
- att inte kunna visa upp min kärlek offentligt till den jag verkligen älskar,
- att ständigt vara ifrågasatt,
- att jag har valt att på varje fest få 50 fag-hags-som-tycker-det-är-så-bra-att-jag-är-bög-för-då-kan-vi-bli-bästa-vänner-och-dricka-latte-och-spana-på-killar-tillsammans,
- att på samma fest få 50 bekännelser från straighta(?) killar som bekänner sina gaysynder och undrar om man är bög bara för att man runkat av sin kompis,
- att jag antas vara bäst på matlagning, inredning, mode, plantering och samtidigt tycka att det är det roligaste som man kan tänkas göra...
Nej Frimodig kyrka... Jag har gjort ett val i livet som jag står för... Och det är att jag VÄLJER att inte rösta för diskriminering på 2000-talet...
080808 -det krävs en uppdatering!
Ok... Måste komma igång med mitt bloggskrivande lite.. Det tar alldeles för lång tid mellan alla gånger!
För nästan tre månader fanns en chans (risk) att jag skulle behövt ändra mitt status-läge på facebook... Med tanke på alla de dejter som jag gick på! Men jag börjar undra om Amor skjuter som en kratta och måste gå en kurs i att sikta och träffa rätt?
När jag väl blev intresserad av någon (Åland) visade det sig att andra var före! När jag hade ordnat med resa och boende dit och tagit mig det stora besväret att vara på den lilla kobben över en helg, så blev man refuserad. En annan hade hunnit före... Iofs så var det ju tydligen någon som han kände från långt innan vi hade börjat prata, så jag hade kanske ingen chans i vilket fall. Men varför kunde det inte vara jag?
Nu vill jag inte klaga alltför mycket, eftersom jag nu istället kanske kan få den gayvän som jag har letat efter och som jag inte har legat med!
Men jag börjar fundera... Är det så att ett singelliv (som man inte längre vill ha) slår tillbaka på en trefaldigt ifall man har avböjt för många? Att man liksom har ett viss antal chanser för att komma ur sitt singelliv, och om man inte tar dom, så är det kört? Är det så att jag har använt slut på mina poäng på mitt singelkörkort och nu kan jag inte använda det längre?
Jag är inte killen som blir dissad, utan den som dissar... Är det som karma och slår tillbaka på mig själv och kanske är den som bli dissad istället? Om det är så... Så hoppas jag inte att jag blir den bitterbög som jag så många gånger har dejtat och nekat tillträde! Och om jag blir denna bittra människa; KAN INTE NÅGON DÅ SLÅ MIG HÅRT????
Krävs det en uppdatering? Patrik version 1.1? Den lite nya, förbättrade bögen, med en ny design?
Eller ska jag bara acceptera det faktum att jag är singel och alltid kommer att behöva vara det? Att jag ska dö ensam?
Här vilar Patrik
Saknad av... Vänner?
Jag är sååååå sjuuk!!
Jag tror att det finns en lag som styr all världens jävlighet. Den är lika konstant som tyngdlagen eller att om du dödar någon, så är den personen faktiskt död.
Du har säkert hört talas om den eller så råkar du ut för den hela tiden. Den finns i olika grader som till exempel när man gjort sig en skitgod smörgås med en massa godsaker på så är det så klart man tappar mackan och den faller ju såklart med "fel" sida ner.
Den här "kraften" verkar faktiskt förstöra för mig mer än någon annan.
jag har avrit i Taizé, Frankrike, med jobbet.. Det var en underbar vecka med massor av möten och varmt och soligt.. Ja, du vet så där perfekt!
Eller nja... Även om veckan var bra och så, så skulle jag nog aldrig åka iväg med den gruppen människor om det inte var så att jag skulle få betalt, eller åtminstone få vara ledig i några dagar efter. Och det har jag ju fått..
Och det skulle väl inte kunna vara bättre ledighetsväder eller nåt.. om det inte vore så att jag har blivit dunderförkyld!! Det rinner ur alla kroppsöppningar och jag känner mig som om jag har käkat en hel michellingubbe! Vad är det här för slags ledighet? Det enda jag gör är ju att gå och snora och hosta. Sen ska jag jobba imorgon med småbarn.. Jag kommer inte palla det! Hoppas jag mår lika illa imorgon så att jag kan vara sjukskriven utan att känna skuld över det...
Bläääääää!!!!!!!
Fredagkväll i "det lilla röda huset brevid kyrkan"...
Men.. Nu är det fredag och jag kom hem för ca en timme sen! Har haft en massa konfirmationsredovisningar hela veckan... Jag har softat ner med att lyssna på klassik gaymusik såsom musikaler och schlagermusik, samt att jag har städat hela lägenheten, samtidigt som jag har druckit halva min box vin!
Problemet är att jag ska upp om några timmar och ha konfirmationer.
Hur fan ska jag hinna hitta en karl och skaffa ett riktigt liv i allt detta? Nej, dessvärre ser det nog ut som så att jag är förpassad till ett liv utan möjlighet till socialt liv, i alla fall fram till slutet av juni (då jag slutar på jobbet). Eller, förlåt... Jag träffar ju faktiskt en massa människor på jobbet och får vara social, men problemet är då att jag ska behöva lyssna på allehanda klagomål och gnäll varvat med hur UNDERBARA alla deras barnbarn är, av mina arbetskamrater.
Nej! Det här går bara inte! Jag måste försöker fixa så att jag kan träffa folk. Men eftersom jag inte känner några i "stan" (Nykvarn är så mycket landet att man kallar Södertälje för stan), så då är det en omöjlighet.
Och ifall jag skulle vilja träffa någon, hur ska man göra då? Ska man sätta sig på en sunkig pub nånstans och supa sig så full att man vågar säga något dumt till någon.
Och där kommer mitt nästa problem. Eftersom jag är singel och helt inkompatibel att kunna träffa vänner som är gay, utan att hångla upp dom direkt, gör detta att jag inte har några vänner som är gay. Visst är det jätteroligt att gå på straighta krogar och se alla mina straighta vänner hångla upp allt möjligt folk, MEN JAG DÅ?? Jag vill ju också kunna gå på krogen och känna spänningen att kanske träffa någon. Nej, nu fungerar jag mer som en accessoar, likt en väska som är rolig att dansa med. Jag är ju ett ganska säkert kort då jag aldrig lämnar gruppen för att gå och hångla med någon.
Så var lite trendig i vår och klä dig med den nya MR PAT. Han kan matcha både dina skor och linne om du bara säger till innan!
(Jag ska fan kräva att alltid få en drink åtminstone...)
The two big loves...
Hela denna vecka har jag känt en stor avsaknad i mitt liv. På jobbet har vi pratat mycket om hur godissug och liknande är större vissa perioder, och idag sa min chef att det kan bero på hjärnans "belöningssystem" som är i obalans. Och det är precis så jag känner.. Min hjärna får inte den belöning den förtjänar.
Jag trodde länge att det berodde på mitt nya sundare liv med lite kalorier och mycket fibrer som gjorde att kroppen inte riktigt har vant sig vid att vara så nyttig. Idag så har jag gått runt och tyckt att mitt liv är så... så meningslöst.. När jag kom hem så började jag städa (kom dock inte så långt då jag kom på att jag är ledig imorrn, så jag kan ju få ta mig ett glas vin, men jag hann i alla fall snygga till vardagsrummet). När jag var klar (du fattar!!) så kände jag ett otroligt godissug.. Men som min nya livsstil kräver, så avstår jag från det, så det finns så klart inget godis i mitt hus!!!!!!!!!!
Då tänkte jag... "Sex and the city" piggar alltid upp mig.. Och när jag satte i en slumpmässigt vald skiva så kommer avsnittet "The anchor". Här pratar de bara om hur man bara har TVÅ stora kärlekar i livet! Sentimental som jag är så tog jag det som ett tecken!
Jag vill ju vara singel... Men jag vet inte om jag klarar av det.. Jag är nog ingen människa som klarar av ett ömsesidigt förhållande till mig själv.. Jag KRÄVER att någon säger till mig att jag är SNYGG, Initillegent (hur fan stavar man... Skit samma) SMART, ENASTÅENDE etc etc....
Jag brukar alltid börja min morgon med att säga dessa saker till mig själv (för jag vet ju att de är sanna), men när jag ser mig själv i spege
FAN FAN FAN!!!!! JAG HATAR MIN DATOR!!! JAG KOMMER SNART ATT AVLIDA DEN!!! SÄG DET INTE TILL DEN, FÖR DÅ KOMMER HAN NOG ÄTA UPP MIG!!!!
Precis i en mening så skiter det sig, Han hänger sig... Och jag orkar inte komma på vad det var som jag skrev!
Det jag ville säga var:
Jag är frustrerad, ty jag saknar en karl i mitt liv!
Jag är frustrerad, ty jag är en social varlelse som behöver uppvaktning mer än från bara mig själv.
Jag är frustrerad, ty jag är KÅT!!! (och du "Lars" som kommenterade inlägget innan detta... Visa bild så återkommer jag!)
Jag är frustrerad, ty inte ens sex and the city stillar mina behov!!!!
// Dagens visdomsord till alla ni som vill ta livet av er:
Skjut dig själv och skit i andra!!!!
//
Det är inte lätt när det är svårt... Det är bara outhärdligt!
Jag har en hatkärlek!
Det är nämligen så att INGEN ringer mig på min hemtelefon (jo, mamma men jag tror att jag har skrivit i en blogg tidigare att hon ringer mest för att säga att jag aldrig hör av mig).. Men annars ringer ingen till mig... Förutom:
TELEFONFÖRSÄLJARE!!!
Alltså.. Eftersom jag mest sitter ensam framför min dator här på kvällarna så blir jag ju väldigt glad när det ringer i telefonen.. Eller, först blir jag egentligen vettskrämd.. Har spillt ut en massa saker för att jag blivit så rädd att jag kastat upp det i luften! Men sen blir jag glad..
Såå.. Jag brukar svara, med en glad förhoppning om att det är någon i den här världen som bryr sig om mig (eller åtminstone mina pengar).. Men jag blir såå besviken varje gång! Det är ju bara telefonförsäljare.. Och det skulle väl kunna vara skoj om det var något annat de säljer än just telefonabbonemang (för information; läs mitt blogginlägg som heter "Telefonen ringer.... INTE!")..
Jag har ju som sagt redan ringt runt till alla olika telefonbolag för att skaffa mig internet! Men lik förbannat ringer det folk till mig. Senast var det Glocalnet..
"Hej, det är Patrik!"
Måste ju sluta presentera mig... De frågar ju ändå:
"Hej är det Patrik Nilsson?"
Ja, för det finns ju hundrafemtio andra i det här huset som också heter Patrik.
"Ja"
"Hej! Jag ringer från bla bla bla..."
Jag brukar sluta lyssna när de frågar om vilken operatör som jag ringer med idag. Jag har frestas att säga, "men det är väl du som ringer nu?? Eller? Nej, har jag ringt upp någon nu igen som jag inte känner? Har jag glömt ta mina piller" Sen ska jag be dom vänta medan jag kopplar dom och lägga luren, utan att lägga på.
Grejen med min telefon är att eftersom Teila har ett avtal med församlingen så är det ju automatiskt Telia på min undervåning.. Då har de varit så luriga att de har spärrat linjen upp till mig eftersom det är en delad telefonlinje. Men som vanligt med dessa telefonförsäljare så lyssnar de inte på mig!
"JAG VILL VERKLIGEN HA NÅGON ANNAN OPERATÖR MEN JAG KAN INTE BYTA!"
"Men vi på glocalnet kommer åt alla Telias nät!"
"NEJ!!!!!!!!! JAG LOVAR!!!!!!!!!"
På det här sättet fortsätter det.. Jag är alldeles för snäll för att bara lägga på så jag brukar säga att jag väl kan bli kund hos dem..
"Vilken adress bor du på?"
"G stringsvägen" (Om de nu kommer åt alla Telias kunder så borde de ju hitta mig med hjälp av det) MOHAHAHA!!
Jag skulle kunna ha roligt åt det där... Men det kan jag inte...
Det är inte lätt när det är svårt... Det är bara outhärdligt!
Ok... Jag kan inte ha det så här!! Jag kan för fan inte sitta och blogga om telefonförsäljare.. Det är för fan sorgligt..
Jag saknar folkhögskolan.. Jag saknar att alltid ha ett samtalsämne.. Jag saknar alla spontanfester.. Jag saknar att alltid kunna hitta folk som vill hitta på något.. Jag saknar för fan till och med alla maifon!
(fan)
Sigtuna vs. Nykvarn
2 - 0
Dagen då det slutade vara roligt...
Mitt liv är en soppa. Ungefär som i sagan om soppan som kokas på en spik. Om man ser vattnet som en symbol för mitt liv så är alla "extra" saker som slängs i saker som händer. Det började som en spik och slutade som en stuvning. Vad hände?
Något som har varit bra så länge togs ifrån mig igår. Det började som en förvarning i torsdags, men igår stod det klart. Jag blev singel igen... Och det är inte alls som förra gången, för den här gången så slutade det fastän jag tyckte det var bra.
det känns verkligen som om jag bara hade dig till låns.. Och jag har funnit en frid i det...
Hur gör man nu? Var börjar man som singel? Det känns jättekonstigt.. Jag är inte bitter.. Jag är inte arg.. Jag är likgiltig på nåt konstigt sätt...
Du kommer ändå vara en så stor lycka i mitt liv.. Jag kommer alltid se tillbaka på det vi hade med ett leende på läpparna.
Jag var klar med garderoben för länge sen...
Det är inte heller så att jag bestämde mig en dag när jag hade tråkigt att; "Ja, jag vet. Jag ger upp att vara normativ och som 'alla andra'. Nej, idag ska jag nog vara lite speciell. Jag ska nog bli homofil och aldrig kunna kyssa min pojkvän (fortfarande ica-killen... snart 10 månader..) offentligt, förutom en gång per år då hela sthlm är inklätt i rosa. Jag ska nog bli fjolla så att jag inte kan skaffa barn hur jag vill. Just det, jag vill nog alltid springa på den andra planhalvan och bli förföljd av nazister. Det vill jag!"
Min Farfar och hans fru ska komma hem till mig på lörda och käka lunch och kolla in lägenheten. Jag har egentligen aldrig haft något emot dom, men jag sitter oftast under hela tiden man träffas och tänker: "Jag är gay, jag är gay, jag är gay..."
Sen vid kaffet kommer frågan: "Jaha du Patrik... Och ingen flickvän har du väl än heller?" Då skriker det i mitt huvud:
HÖRRU KÄRRING! JAG ÄR H-O-M-O SEXUELL!!!! HAR INTE DU FATTAT DET? ÄR DET INTE JÄTTE TYDLIGT! NÄR JAG VAR LITEN LEKTE JAG HELST MED DOCKOR! JAG ÄLSKADE ATT LEKA MED TJEJERNA! JAG SJÖNG I EN KÖR MED BARA TJEJER! JAG HAR JU FÖRFAN TILL OCH MED UTSATT MIG FÖR ATT TÄVLINGSDANSA BUGG!!!!
Ok, fördomsfullt är det kanske. Jag menar inte att man är bög bara för att man har gjort alla de där grejerna (men man ska nog i alla fall kolla upp känslorna?), man är inte heller straight bara för att man INTE har gjort det.
Jag har heller inte outat mig på jobbet än heller... Jag tänker att det kommer när det kommer. Och när det kommer, kommer nog de där stackars tanterna sätta kakorna i halsen...
Men hur ska man göra då? Jag har liksom redan "kommit ut" för länge sen. Garderobsdörrarna står på vid gavel.. Eller jag undrar om inte dom till och med har fallit av! Hela jävla garderoben har flyttat! Jag har inte ens en garderob. Men ändå! Direkt när jag kommer till jobbet så blir jag så liten och tyst att jag skulle kunna få plats i en skokartong. Jag vill inte leva i en skokartong... Jag vill kunna säga:
"I´m here. I´m queer! Let´s take a beer!"
Till en person som jag har gjort illa...
Allt som påminner om dig blir en process...
Var hemma hos en klasskompis idag där jag inte har varit på väldigt länge. Det väckte så många minnen, bra minnen. Skulle det vara dåliga skulle jag kunna hantera det, men saknaden är svårare att kontrollera. Jag vet att jag gjorde rätt när jag gjorde slut... Men ändå finns det något som jag saknar och det blev så tydligt idag.
Jag undrar om jag nånsin kommer att komma över dig...
Jag vill inte be om ursäkt för någonting, det behöver jag inte. Jag vill bara komma fram till hur jag någonsin ska kunna gå vidare. När man har levt tillsammans med någon så länge och den försvinner från ens liv som om den vore död, är separationen mycket svårare.
Men ändå, jag skulle nog inte klara av att ha kontakt med honom på ett tag. Det kanske blir ännu jobbigare.
Till en person som jag har gjort illa... Förlåt.
Förlåt till mig själv att jag tillåter mig själv må dåligt.
Nackskott bör vara lagligt!
JÄVLA GUD!!! ÄR DU NÖJD NU??? VA??? ÄR DU NÖJD NU???
Vad lider folk av?? Kan dom inte sluta upp bara? Jävla skogen! Jävla eld! Jävla regn! Jävla människor! Man blir ju helt störd på den här utbildningen. Har man inte damp eller ADHD innan, så utvecklar man nog det här! Arrghh!!!!
Det kanske är onödigt att säga, men jag har varit ute i skogen i en vecka med ett gäng totala blockmongon! Och skulle det vara folk som är sjuka på allvar hade det varit en annan sak, men dessa människor är ju för fan vuxna, friska(?) människor.. Vad har dom för problem..
"Man kan göra det här på många sätt!"
HUr kan man bara säga en sån sak? Det är jua tt srpinga ifrån problemet och inte ta itu med konflikter när man säger att man kan lösa det på många sätt! Åhhhhh.... Nackskott bör vara lagligt!!!
Eller hur kan man på fullaste allvar tro att något ska börja brinna bara man blåser på det? Har man ingen verklighetsförankring alls när man gör så eller???
Ska nog fan ta och plugga skallen av mig ikväll och sen fira med ett glas vin! Är så sugen på att bara sitta i min ensamhet, pilla mig lite i naveln och bara sura!!!
Onda aningar, och trötta leder!!
Hoppas att killen från helgen ska messa mig snart så vi kan ha det lite mer trevligt.. Kollade på "sex and the city" förut och kom fram till att det skulle vara nice att va som Samantha, men det är svårt ibland.. Helst skulle man bara vilja ta nästa kille när man har fått det man vill ha... Men vissa är för trevliga för att släppa.. Framförallt dom snygga!! *ler*